Remissyttrande över Ds 2001:73 ”Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer” (Ju2001/8593/KRIM).

UFR har granskat Ds 2001:73 med avseende på besöksförbud i det egna hemmet

Sammandrag:

UFR avstyrker förslaget att införa den i Ds 2001:73 föreslagna lagen om besöksförbud i det egna hemmet.

UFR anser att det i Ds 2001:73 framförda lagförslaget om besöksförbud inte utgör någon förbättring mot misshandel i nära relationer jämfört med nuvarande rättssystemet. Förslaget skulle innebära försämring av rättssäkerheten. Falska anklagelser om olaga hot och misshandel är vanliga, speciellt vid separationer, och de skulle resultera i allvarligare konsekvenser än nuvarande lagstiftning.

UFR anser att Ds 2001:73  är kränkande mot män och homosexuella på grund av att JuD  mörklägger våldet mot dessa grupper vilket är lika omfattande som mäns  våld mot kvinnor.

Mandatet för Nationellt råd för Kvinnofrid upphör detta år. UFR förslår att den blir ersatt av Nationellt råd för Människofrid under en helt ny ledning.

Departementsskriften Ds 2001:73

I Ds 2001: 73 föreslås bl a besöksförbud i egna hemmet och att besöksförbud i egna hemmet kan utfärdas på plats av en polisman. Även om den föreslagna lagtexten är skriven i en könsneutral form lyser det klart av texten i Ds att man inte har avsett att den föreslagna lagtexten skall tillämpas i andra fall än vid våld mot en kvinna av en man.

I svenska rättsväsendet har förarbetena stor betydelse vid tolkning av lagen. På grund av att Ds inte erkänner att det förekommer våld i homosexuella förhållanden och våld av kvinnor mot män kommer dessa grupper inte att få något skydd av den föreslagna lagen. Detta belyses även av att representanter för RFSL vid seminarium/hearing ”Kunskap om våld i nära relationer” den 8 mars detta år i Rosenbad. Där framfördes med skärpa att kvinnor som har blivit svårt misshandlade av sin partner i ett lesbiskt förhållande inte blir trodda av polis och andra myndigheter. Inte heller får de komma till kvinnojourers jourlägenheter när de har blivit slagna av sin partner, ”kvinnor slår ju inte”. RFSL’s representanter sa även att män i homosexuella förhållanden som på grund av att de har blivit misshandlade vänder sig till polisen vägras göra en polisanmälan och sänds i väg med orden ”Lite får väl en karl tåla!”.

Vid konferensen ”Mannen och familjen” i Skövde” den 19 januari detta år framkom två fall där polisen har vägrat ta emot anmälan om misshandel av man i  heterosexuellt förhållande. UFR som är en ideell verksamhet har kommit i kontakt med många fall där polisen har vägrat ta emot anmälan om misshandel förövad av kvinnor. Det är UFR’s erfarenhet att endast ett fåtal av misshandlade män vill göra en polisanmälan. ”Jag vill inte trappa upp konflikten” anges ofta som skäl att inte anmäla misshandel.

Kunskap om våld i nära relationer

I Sverige har det gjorts utredningar om och undersökningar av våld i nära relationer men de har tyvärr varit begränsade till mäns våld mot kvinnor. För att veta något om kvinnors våld mot män och våld i homosexuella förhållanden är vi tvungna att förlita oss på utländska rapporter. De rapporter som bygger på frågor till båda parter i förhållanden visar att kvinnor och män är ungefär lika våldsamma.

1. Inrikesdepartementet i Storbritannien (Home Office) utger en serie rapporter som benämns Research Findings. I nr 86, utgiven i januari 2000, redovisas resultatet angående våld i nära relationer. Underlaget kommer från en omfattande enkätundersökning om kriminalitet i England och Wales 1996 (1996 BCS). Det rapporteras att 4,2 % av kvinnor och 4,2 % av män har blivit utsatta för fysisk misshandel av sin nuvarande eller tidigare partner under det senaste året. 4,9 % av män och 5,9 % av kvinnor har erfarit fysisk misshandel och/eller skrämmande hot. (Bilaga 1)

2. National Institute of Justice vid USA’s justitiedepartement har i juli 1999 publicerat i Research in Brief rön från en långtidsundersökning i Dunedin i Nya Zeeland. Man har följt personer födda mellan 1 april 1973 och 31 mars 1974, nu 1037 personer. Det framgår att 51 % av kvinnor och 43 % av män män har uppgett att de har varit utsatta för våld från sin sammanboende partner. (Bilaga 2)

3. Canadian Centre for Justice Statistics har i rapport Family Violence in Canada: A Statistical Profile 2000 redovisat att 2 % av kvinnor och 2 % av män som sammanbodde med sin partner har blivit utsatta för någon form av våld under det senaste året. (Bilaga 3)

4. Institutet för genus- och generationsforskning (Institut für Geschlechter- und Generationsforschung) vid Bremens Universitet redovisar i Nyhetsbrev 1 resultat från en enkätundersökning bland separerande par. Handgriplighet utgår till 18 % från män och till 60 % från kvinnor. I 22 % av fallen utgår handgripligheten från de båda gemensamt. Hittills har 2700 fäder utfrågats. En omfattande slutrapport kommer år 2003. (Bilaga 4)

5. Professor Martin S. Fiebert vid California State University i USA har sammanställt en litteraturförteckning över 123 vetenskapliga undersökningar som visar att kvinnor är lika aggressiva som män eller mer aggressiva än män. (Bilaga 5)

UFR anser att Ds 2001:73  är kränkande mot män och homosexuella på grund av att JuD  mörklägger våldet mot dessa grupper vilket är lika omfattande som mäns  våld mot kvinnor.

Rättssäkerheten ställs åt sidan.

Ett förbud att vistas i det egna hemmet är en allvarlig kränkning av en persons integritet.

JuD föreslår att ett tillfälligt förbud att vistas i det egna hemmet kan fattas av en polisman på platsen. Ett tillfälligt förbud att vistas i det egna hemmet kan enligt förslaget endast återkallas av en åklagare som ska fatta beslut inom 24 timmar. Ett tillfälligt förbud att vistas i det egna hemmet kan ej överklagas Om polisman har på platsen meddelad förbud att vistas i det egna hemmet skall den anklagade personen tas till polisstationen för förhör. Om man läser den föreslagna lagtexten samtidigt som man beaktar övrig text i Ds så framgår det att JuD’s avsikt är att mannen ska avlägsnas från sin bostad medan en sammanboende kvinna får stanna i bostaden. JuD skriver att den personen som avlägsnas från sitt hem bör få tillgång till gångkläder och hygienartiklar.

JuD’s lagförslag ställer rättssäkerheten åt sidan. Regeringen har mörklagt att kvinnor och män är lika våldsamma. Det har bedrivits en långvarig propaganda att kvinnor är offer och män är våldsverkare. Även en polisman är påverkad av propagandan och när den kommer till ett lägenhetsbråk så är hans/hennes bedömningsförmåga påverkad vilket hindrar en objektiv bedömning av situationen.

UFR har kommit i kontakt med många fall av falska anklagelser om misshandel, övergrepp och olaga hot, ofta gjorda som ett led i separationsprocessen. En falsk anmälan om misshandel är en biljett till skyddad adress för en kvinna. Därmed får hon bättre möjligheter att isolera fadern från barnen och påverka dem att säga att de inte vill träffa honom.

Ett exempel på tänkbart missbruk.

Ett par befinner sig hemma. Plötsligt ringer det på dörren. Strax innan dörren öppnas river kvinnan sönder blusen och förklarar snyftande för den inträdande polisen att hon har blivit misshandlad. Det hjälper inte hur mycket han än förklarar att han inte har varit våldsam. På stående fot utfärdas för mannen förbud att vistas i det egna hemmet ty polisen ”vet” att i en sådan situation är en kvinna alltid trovärdigare än en man. Mannen bortförs och får endast tillgång till gångkläder och hygienartiklar. Mannen har därmed på osaklig grund och utan rannsakan blivit dömd till

• inskränkning i grundlagsskyddad rörelsefrihet,
• förlust av nyttjanderätt till den egna bostaden,
• kvarstad av tillgångar och egendom i det egna hemmet,
• att betraktas vara skyldig utan att hans skuld har lagligen fastställts.

Åklagaren ska i en tidspress besluta om det tillfälliga förbudet att vistas i det egna hemmet ska upphöra. Det mest troliga är att åklagaren fastställer förbudet.

Det föreslagna förfarandet strider mot artikel 5 i europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eftersom förfarandet är partiellt berövande av frihet. Enligt artikel 5, st 5 är han berättigad till skadestånd. Förfarandet strider även mot artikel 6, st 2, eftersom han betraktas som skyldig utan att hans skuld har lagligen fastställts. Förfarandet strider mot artikel 8 ty det finns redan nu metoder för hindrande av nämnda brott. Följaktligen är det verkliga motivet något annat än vad som anges av JuD i Ds 2001:73.

Slutomdöme

UFR anser att det i Ds 2001:73 framförda lagförslaget om besöksförbud inte utgör någon förbättring mot misshandel i nära relationer jämfört med nuvarande rättssystemet. Förslaget skulle innebära försämring av rättssäkerheten. Falska anklagelser om olaga hot och misshandel är vanliga, speciellt vid separationer, och de skulle resultera i allvarligare konsekvenser än nuvarande lagstiftning.

UFR avstyrker förslaget att införa den i Ds 2001:73 föreslagna lagen om besöksförbud i det egna hemmet.

Övrigt

Mandatet för Nationellt råd för Kvinnofrid upphör detta år. UFR förslår att den blir ersatt av Nationellt råd för Människofrid under en helt ny ledning.

UFR,  Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening

Märt Söber,  e. u.

Bilagor:

Bilaga 1.         Research Findings No. 86. Home Office Research, Development and Statistics Directorate. som pdf-fil

Bilaga 2.         Research in Brief, July 1999, National Institute of Justice, U.S. Department of Justice. som pdf-fil

Bilaga 3.         Family Violence in Canada: A Statistical Profile 2000, Catalogue no. 85-224-XIE, ISSN 1480-7165. July 2000. som pdf-fil

Bilaga 4.         Newsletter 1, Institut für Geschlechter- und Generationen-forschung, Universitet Bremen 2002. som Worddokument

Bilaga 5.         References Examining Assaults by Women on there Spouses or Male Partners: An Annotated Bibliography, Professor Martin S. Fiebert, Department of Psychology, California State University. som Worddokument

Remissyttrande över Ds 2001:73 ”Ytterligare åtgärder för att motverka våld i nära relationer” (Ju2001/8593/KRIM).

UFR har granskat Ds 2001:73 med avseende på besöksförbud i det egna hemmet

Sammandrag:

UFR avstyrker förslaget att införa den i Ds 2001:73 föreslagna lagen om besöksförbud i det egna hemmet.

UFR anser att det i Ds 2001:73 framförda lagförslaget om besöksförbud inte utgör någon förbättring mot misshandel i nära relationer jämfört med nuvarande rättssystemet. Förslaget skulle innebära försämring av rättssäkerheten. Falska anklagelser om olaga hot och misshandel är vanliga, speciellt vid separationer, och de skulle resultera i allvarligare konsekvenser än nuvarande lagstiftning.

UFR anser att Ds 2001:73  är kränkande mot män och homosexuella på grund av att JuD  mörklägger våldet mot dessa grupper vilket är lika omfattande som mäns  våld mot kvinnor.

Mandatet för Nationellt råd för Kvinnofrid upphör detta år. UFR förslår att den blir ersatt av Nationellt råd för Människofrid under en helt ny ledning.

Departementsskriften Ds 2001:73

I Ds 2001: 73 föreslås bl a besöksförbud i egna hemmet och att besöksförbud i egna hemmet kan utfärdas på plats av en polisman. Även om den föreslagna lagtexten är skriven i en könsneutral form lyser det klart av texten i Ds att man inte har avsett att den föreslagna lagtexten skall tillämpas i andra fall än vid våld mot en kvinna av en man.

I svenska rättsväsendet har förarbetena stor betydelse vid tolkning av lagen. På grund av att Ds inte erkänner att det förekommer våld i homosexuella förhållanden och våld av kvinnor mot män kommer dessa grupper inte att få något skydd av den föreslagna lagen. Detta belyses även av att representanter för RFSL vid seminarium/hearing ”Kunskap om våld i nära relationer” den 8 mars detta år i Rosenbad. Där framfördes med skärpa att kvinnor som har blivit svårt misshandlade av sin partner i ett lesbiskt förhållande inte blir trodda av polis och andra myndigheter. Inte heller får de komma till kvinnojourers jourlägenheter när de har blivit slagna av sin partner, ”kvinnor slår ju inte”. RFSL’s representanter sa även att män i homosexuella förhållanden som på grund av att de har blivit misshandlade vänder sig till polisen vägras göra en polisanmälan och sänds i väg med orden ”Lite får väl en karl tåla!”.

Vid konferensen ”Mannen och familjen” i Skövde” den 19 januari detta år framkom två fall där polisen har vägrat ta emot anmälan om misshandel av man i  heterosexuellt förhållande. UFR som är en ideell verksamhet har kommit i kontakt med många fall där polisen har vägrat ta emot anmälan om misshandel förövad av kvinnor. Det är UFR’s erfarenhet att endast ett fåtal av misshandlade män vill göra en polisanmälan. ”Jag vill inte trappa upp konflikten” anges ofta som skäl att inte anmäla misshandel.

Kunskap om våld i nära relationer

I Sverige har det gjorts utredningar om och undersökningar av våld i nära relationer men de har tyvärr varit begränsade till mäns våld mot kvinnor. För att veta något om kvinnors våld mot män och våld i homosexuella förhållanden är vi tvungna att förlita oss på utländska rapporter. De rapporter som bygger på frågor till båda parter i förhållanden visar att kvinnor och män är ungefär lika våldsamma.

1. Inrikesdepartementet i Storbritannien (Home Office) utger en serie rapporter som benämns Research Findings. I nr 86, utgiven i januari 2000, redovisas resultatet angående våld i nära relationer. Underlaget kommer från en omfattande enkätundersökning om kriminalitet i England och Wales 1996 (1996 BCS). Det rapporteras att 4,2 % av kvinnor och 4,2 % av män har blivit utsatta för fysisk misshandel av sin nuvarande eller tidigare partner under det senaste året. 4,9 % av män och 5,9 % av kvinnor har erfarit fysisk misshandel och/eller skrämmande hot. (Bilaga 1)

2. National Institute of Justice vid USA’s justitiedepartement har i juli 1999 publicerat i Research in Brief rön från en långtidsundersökning i Dunedin i Nya Zeeland. Man har följt personer födda mellan 1 april 1973 och 31 mars 1974, nu 1037 personer. Det framgår att 51 % av kvinnor och 43 % av män män har uppgett att de har varit utsatta för våld från sin sammanboende partner. (Bilaga 2)

3. Canadian Centre for Justice Statistics har i rapport Family Violence in Canada: A Statistical Profile 2000 redovisat att 2 % av kvinnor och 2 % av män som sammanbodde med sin partner har blivit utsatta för någon form av våld under det senaste året. (Bilaga 3)

4. Institutet för genus- och generationsforskning (Institut für Geschlechter- und Generationsforschung) vid Bremens Universitet redovisar i Nyhetsbrev 1 resultat från en enkätundersökning bland separerande par. Handgriplighet utgår till 18 % från män och till 60 % från kvinnor. I 22 % av fallen utgår handgripligheten från de båda gemensamt. Hittills har 2700 fäder utfrågats. En omfattande slutrapport kommer år 2003. (Bilaga 4)

5. Professor Martin S. Fiebert vid California State University i USA har sammanställt en litteraturförteckning över 123 vetenskapliga undersökningar som visar att kvinnor är lika aggressiva som män eller mer aggressiva än män. (Bilaga 5)

UFR anser att Ds 2001:73  är kränkande mot män och homosexuella på grund av att JuD  mörklägger våldet mot dessa grupper vilket är lika omfattande som mäns  våld mot kvinnor.

Rättssäkerheten ställs åt sidan.

Ett förbud att vistas i det egna hemmet är en allvarlig kränkning av en persons integritet.

JuD föreslår att ett tillfälligt förbud att vistas i det egna hemmet kan fattas av en polisman på platsen. Ett tillfälligt förbud att vistas i det egna hemmet kan enligt förslaget endast återkallas av en åklagare som ska fatta beslut inom 24 timmar. Ett tillfälligt förbud att vistas i det egna hemmet kan ej överklagas Om polisman har på platsen meddelad förbud att vistas i det egna hemmet skall den anklagade personen tas till polisstationen för förhör. Om man läser den föreslagna lagtexten samtidigt som man beaktar övrig text i Ds så framgår det att JuD’s avsikt är att mannen ska avlägsnas från sin bostad medan en sammanboende kvinna får stanna i bostaden. JuD skriver att den personen som avlägsnas från sitt hem bör få tillgång till gångkläder och hygienartiklar.

JuD’s lagförslag ställer rättssäkerheten åt sidan. Regeringen har mörklagt att kvinnor och män är lika våldsamma. Det har bedrivits en långvarig propaganda att kvinnor är offer och män är våldsverkare. Även en polisman är påverkad av propagandan och när den kommer till ett lägenhetsbråk så är hans/hennes bedömningsförmåga påverkad vilket hindrar en objektiv bedömning av situationen.

UFR har kommit i kontakt med många fall av falska anklagelser om misshandel, övergrepp och olaga hot, ofta gjorda som ett led i separationsprocessen. En falsk anmälan om misshandel är en biljett till skyddad adress för en kvinna. Därmed får hon bättre möjligheter att isolera fadern från barnen och påverka dem att säga att de inte vill träffa honom.

Ett exempel på tänkbart missbruk.

Ett par befinner sig hemma. Plötsligt ringer det på dörren. Strax innan dörren öppnas river kvinnan sönder blusen och förklarar snyftande för den inträdande polisen att hon har blivit misshandlad. Det hjälper inte hur mycket han än förklarar att han inte har varit våldsam. På stående fot utfärdas för mannen förbud att vistas i det egna hemmet ty polisen ”vet” att i en sådan situation är en kvinna alltid trovärdigare än en man. Mannen bortförs och får endast tillgång till gångkläder och hygienartiklar. Mannen har därmed på osaklig grund och utan rannsakan blivit dömd till

• inskränkning i grundlagsskyddad rörelsefrihet,
• förlust av nyttjanderätt till den egna bostaden,
• kvarstad av tillgångar och egendom i det egna hemmet,
• att betraktas vara skyldig utan att hans skuld har lagligen fastställts.

Åklagaren ska i en tidspress besluta om det tillfälliga förbudet att vistas i det egna hemmet ska upphöra. Det mest troliga är att åklagaren fastställer förbudet.

Det föreslagna förfarandet strider mot artikel 5 i europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eftersom förfarandet är partiellt berövande av frihet. Enligt artikel 5, st 5 är han berättigad till skadestånd. Förfarandet strider även mot artikel 6, st 2, eftersom han betraktas som skyldig utan att hans skuld har lagligen fastställts. Förfarandet strider mot artikel 8 ty det finns redan nu metoder för hindrande av nämnda brott. Följaktligen är det verkliga motivet något annat än vad som anges av JuD i Ds 2001:73.

Slutomdöme

UFR anser att det i Ds 2001:73 framförda lagförslaget om besöksförbud inte utgör någon förbättring mot misshandel i nära relationer jämfört med nuvarande rättssystemet. Förslaget skulle innebära försämring av rättssäkerheten. Falska anklagelser om olaga hot och misshandel är vanliga, speciellt vid separationer, och de skulle resultera i allvarligare konsekvenser än nuvarande lagstiftning.

UFR avstyrker förslaget att införa den i Ds 2001:73 föreslagna lagen om besöksförbud i det egna hemmet.

Övrigt

Mandatet för Nationellt råd för Kvinnofrid upphör detta år. UFR förslår att den blir ersatt av Nationellt råd för Människofrid under en helt ny ledning.

UFR,  Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening

Märt Söber,  e. u.

Bilagor:

Bilaga 1.         Research Findings No. 86. Home Office Research, Development and Statistics Directorate. som pdf-fil

Bilaga 2.         Research in Brief, July 1999, National Institute of Justice, U.S. Department of Justice. som pdf-fil

Bilaga 3.         Family Violence in Canada: A Statistical Profile 2000, Catalogue no. 85-224-XIE, ISSN 1480-7165. July 2000. som pdf-fil

Bilaga 4.         Newsletter 1, Institut für Geschlechter- und Generationen-forschung, Universitet Bremen 2002. som Worddokument

Bilaga 5.         References Examining Assaults by Women on there Spouses or Male Partners: An Annotated Bibliography, Professor Martin S. Fiebert, Department of Psychology, California State University. som Worddokument

Tillbaks