Remissyttrande över Domstolsverkets utvärdering av nya rättshjälpslagen (1996:1619)

UFR har begränsat sig till att lämna synpunkter på det familjerättsliga området.

UFR delar utredarnas och advokaternas synpunkter att rättshjälpen och rättsskyddet bör vara något så när lika beträffande villkor och ersättning. Skillnaderna idag är alltför stora och i vissa fall är olikheterna närmast absurda.

Enligt Högsta domstolen är det heller inte rimligt att part i normalfallet ska tvingas föra sin talan själv av ekonomiska skäl. UFR delar detta ställningstagande fullt ut men tyvärr förekommer det ändå att många i en del fall står utan juridiskt biträde.

Förutom de olika ersättningsnivåerna hade tidigare vissa försäkringsbolag exkluderat rättskyddet när det gällde familjerättsliga tvister, vilket medförde att de medborgare som hade "fel" försäkringsbolag och inkomst över brytpunkten inte fick vare sig rättsskydd eller rättshjälp. Det kunde i värsta fall innebära att en förälder av ekonomiska skäl inte kunde föra sin talan vid umgänges- eller vårdnadstvist. UFR är dock osäker på om dessa försäkringsbolag numera har ändrat sina villkor för rättsskydd.

Rättsskyddet har dessutom (till skillnad mot rättshjälpen) en "karantän" om två år. Det kan tex innebära att barn som förvägras umgänge med den icke vårdnadshavande föräldern får vänta i två år innan talan om umgänge kan väckas av barnets bortmotade förälder.

En annan stor olikhet är att rättskyddet, till skillnad mot rättshjälpen, inte gäller vid förvaltningsdomstol. Således riskeras beslut av allmän domstol i umgänges- och vårdnadsärenden att inte kunna verkställas om den kärande föräldern s.a.s. har hamnat mellan stolarna. Som bekant är dessa mål om verkställighet ganska vanliga och kostsamma eftersom nya omständigheter och bevisning ständigt förs fram. Den förälder som då inte har rättshjälp eller mycket god ekonomi får föra sin (läs barnets) talan utan juridiskt biträde, alternativt avstå från att hävda sitt barns rätt. Paradoxalt kan det istället vara den förälder som tex umgängessaboterar som får statlig rättshjälp. Det är särskilt beklämmande och stötande när det är barn som förvägras rätten till bägge sina föräldrar.

Rättssäkerheten är således satt på undantag i dessa ärenden och eftersom lagstiftningen dessutom har satt de barn som föds utom äktenskapet på undantag så är dessa barns framtid beroende på en hel del godtycke och omständigheter som i många fall får djupt tragiska konsekvenser, inte minst för barnen.

Ett centralt direktiv i utredningen är att med största möjliga rättssäkerhet minimera statens utgifter för rättshjälp. UFR menar att det bara kan åstadkommas genom att lagstiftningen som sådan är rättvis och inte konfliktskapande. UFR anser att föräldrabalken har stora brister som skapar onödigt mänskligt lidande och kostsamma processer för såväl staten som de ofrivilliga offren. UFR anser därför att lagstiftningen på det familjerättsliga området i grunden måste reformeras så att barn och föräldrar behandlas lika, oberoende av kön och civilstånd. Mänskligt att döma skulle det innebära att det stora antalet familjerättsliga tvister (som idag uppgår till hela 60 % av all rättshjälp) skulle minska avsevärt.

UFR önskar även att rättshjälpsmyndigheten ställer precisare krav på redovisning från advokaterna, i likhet med försäkringsbolagens redovisningskrav, för utbetalande av arvode.

Rättshjälp eller rättskydd för de som av olika orsaker råkar illa ut är en grundläggande mänsklig rättighet för alla medborgare i civiliserade samhällen.

Därför menar UFR att dessa skydd inte får urholkas, försämras eller vara alltför olika sinsemellan, tvärtom borde det finnas utrymme för generösare regler när det verkligen är befogat med rättsliga prövningar.

Stockholm 2002-01-31 UFR - Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening

Ray Holmlund e.u